”Oh, welcome, Roland!” Det var häromveckan. Jag dök upp för att delta i firandet av ”The international literacy day”, och välkomnades hjärtligt av alfabetiseringslärarna som jag träffat på kurser flera gånger. Men det var ett problem med den hälsningen! Ordföranden i den lokala språkkommittén hade snappat upp den och registrerat att här fanns en komplikation!
”Om fonen(=kungen) hade hört den där personen hälsa dig på det sättet, kunde han ha dömt ut böter på tre getter!”. Tre getter? För vad då? ”Hälsningen var respektlös. Man måste säga ’Mr Roland’!” Använder man ingen titel så visar man inte respekt!
Försökte förklara att i Sverige reagerar vi inte på sådant. Där kan man hälsa t.o.m. på statsministern som på en ”vanlig” människa. Världens mest jämställda land?
Förvånad blick. ”Men nu är vi i Afrika!” Jag vet. I Afrika är respekt viktig. Man vänjer sig vid titlarna. Fast det var skönt de där minuterna då någon glömde ”Mr” och ropade bara ”Roland!”
”Om fonen(=kungen) hade hört den där personen hälsa dig på det sättet, kunde han ha dömt ut böter på tre getter!”. Tre getter? För vad då? ”Hälsningen var respektlös. Man måste säga ’Mr Roland’!” Använder man ingen titel så visar man inte respekt!
Försökte förklara att i Sverige reagerar vi inte på sådant. Där kan man hälsa t.o.m. på statsministern som på en ”vanlig” människa. Världens mest jämställda land?
Förvånad blick. ”Men nu är vi i Afrika!” Jag vet. I Afrika är respekt viktig. Man vänjer sig vid titlarna. Fast det var skönt de där minuterna då någon glömde ”Mr” och ropade bara ”Roland!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar