"ANYWAY, I HAVE TRIED!"

Varje dag , då hon har tid, går mamma Kristina ut till vägen med sina sockerrörsbitar som hon odlat. Där sitter hon och säljer dem för ca 40 franc. Häromdagen kom hon tillbaka hem och visade Lena förtjänsten: 195 CFA. Det är ungefär 3 kronor i dagens kurs. Men Kristina grubblar inte över växelkurser. Hon måste få in pengar skolgången och maten för de barn hon har hand om. Och det är inte bara hennes egna….

195  franc. Det räcker inte långt. Det vet Kristina.

”Anyway, I have tried!” säger Kristina och ser glad ut!

Livet är hårt. Men man  försöker!

LENA MÖTTE EN BLIND MAN HÄROMDAGEN...

Bafumen är en by långt ute i "obygden". Vägen dit är så dålig, att man måste åka motorcykel dit. Vanliga bilar kör inte den vägen. I varje fall ytterst sällan. Man talar ett språk utan litteratur. Inte förrän i dagarna har ett alfabet sett dagens ljus.
En by där bara en del har fått elektricitet, och det helt nyligen. Vatten måste man hämta i något vattendrag eller vattenhåll. Man bär det på huvudet hem dit man bor.

Lena mötte en blind man där häromdagen. De samtalade lite där inne i affären i Bafumen.

"Här i Bafumen är livet gott!" sa mannen.  "Här har vi det bra och här trivs vi!"

VARFÖR TROR MAN?

Läste ett Facebook inlägg igår. Det handla om att tro - eller inte tro. Om en "irriterande" tro som inte går att bli av med...

Varför tror man? Kanske det inte alltid enbart beror på mängden av bönesvar.

Var man än kommer på jordens yta – mitt inne i djungeln, ute på en ö i Oceanien, eller i Stockholm – så spirar tron på att det måste finnas Någon ”bortom” en själv . Ett ursprung. En hamn.  Varför?  Varifrån kommer detta kontaktbehov, denna kontaktmekanism? Jag tänker på en grodd som växer ut från en potatisknöl i en mörk källare. Den slingrar sig vit och tanig – mot ljuset. Då den tränger ut genom springan i dörren blir den grön och utvecklar sina blad!  Av ljuset. Detta oändliga ljusbehov! Så är det med oss människor också, tänker jag. Och det måste bero på att Någon gett oss det behovet. Och den möjligheten. För mig har de blivit som ett ”gudsbevis”.

Jag har funnit att han som kallar sig ”världens ljus”, också är det. Vem annars? Många gör anspråk på att ha  ljuset. Och visst finns det många – även bland oss kristna – som, både i lära och uttryck , förvränger berättelsen - ”Evangeliet.  Ljuset själv kan vi inte fördärva – bara skymma . För andra – och oss själva.  Vi kan göra det genom att fokusera på skuggorna, avarterna. Men kan det finnas skuggor – om det inte finns ljus?

Tror inte det finns anledning att förtränga den tro som finns. Och inte skämmas för den heller. Många ”tro-lösa” människor längtar efter en tro. Den ”irriterande tron” kan bli en ”bärande tro”.

Jag har kommit fram till att Bron Jesus håller – vare sig jag tror att den håller eller inte. Min tro ändrar inte brons styrka. Det har vi fått testa på en del vägar här i Afrika.

För min del är jag sannerligen ingen ”troshjälte”. Ändå har Gud gett mig exempel på Hans närvaro som jag inte blir av med. Det berättar jag om i boken ”Vägar jag inte visste fanns”. Det är en berättelse för familjen och vänner. Mest för att jag aldrig ska glömma...

FÖR FÖRSTA GÅNGEN I VÄRLDSHISTORIEN!

Regnet öser ner. Tropiska regn är inte som de svenska. Det dånar. Strömmen försvinner varannan dag - åtminstone för ett tag. Vattnet i kranarna också.

Men vaddå? Lena är i Bafumen. Där hon bor finns inte kranvatten överhuvudtaget. Och inte elbelysning i jordhuset. Men hon är glad. Igår bestämde gruppen som samlas tre gånger i veckan för att öva på alfabetet och stavningen vilka ord och bilder man vill ha på en Alfabetsplansch.

Vi pratade om det i tisdags: "Det skulle vara roligt att kunna trycka en sån där plansch! Och att snabbt få fram en bok för de engelsktalande som också vill lära sig läsa och skriva  på sitt modersmål! Det är så viktigt att hänga på nu när intresset är på topp. Nu när några vill vara föregångare...".

Och så igår kom ett mail: "Det har kommit en gåva till läsundervisning i Kamerun. Vet ni något projekt där det skulle komma väl till pass?". Timing? Vems timing? Jag svarade inom tio minuter. Så nu kommer det snart - för första gången i världshistorien att finnas en Alfabetsplansch och en läsebok på språket Mmen!
Varför? "Det har kommit in en gåva..."

Själv sitter jag dagarna i ände och skriver texter om mänskliga rättigheter:
Vilka rättigheter har barnen enligt lagar och konventioner? Vad gäller i det här landet?
Vilka rättigheter har kvinnorna? Vad händer när en kvinna blir änka?  Hur är det med arvsrätten?
På vilka premissser kan någon bli arresterad? Hur är det med trafficking?

Korruption?  Frågeställningarna är många...

Det finns flera organisationer som arbetar med de här frågorna här i landet. Organisationen vi arbetar för har som mål att de här ämnena ska diskuteras i läsklasserna framöver... Spännande. Utmanande. Nödvändigt.

Så jag skriver vidare. Men jag blandar upp med att skriva lite om hur man gör kompost, renar vattnet och skyddar sig mot malaria....

Visst önskar vi att det ska ha någon liten effekt. En sak har vi för länge sedan kommit fram till: Det enda vi kan hoppas på det är att  det som görs ska vara en pusselbit. Att den ska passa in med andras pusselbitar. Att flera pusselbitar ska läggas. Som passar ihop. Det är många som lägger pussel här. Jag tror det behövs fler.

Både här i kamerun - och där hemma.

LOVING KINDNESS AS THE FLOOD

eternal day

Here is love vast as the ocean
Loving kindness as the flood
When the Prince of life, our ransom
Shed for us His precious blood
Who His love will not remember?
Who can cease to sing His praise?
He can never be forgotten
Throughout Heaven's eternal days