GÄLLER MIN GLASÖGONFÖRSÄKRING ÄN?

Jag har en glasögonförsäkring hos en optiker i Nässjö. En gång tidigare har jag utnyttjat den - då glasögonen gick sönder i Uganda. Nu är det dags igen. Inte för att jag ser några repor i glasen. Men någonting är det . Hur jag än läser artikeln i Dagen av Lars Stjernkvist, f.d. partisekreterare i S, så ser jag samma sak: "Om kyrkan bara blir en angelägenhet för de kyrkligt mest aktiva, ja, då kommer självklart den Svenska kyrkan att snart vara ett samfund bland alla andra."
"Stjernkvist varnar för de kyrkligt aktiva" , står det i en annan rubrik. Ungefär så.

Konklusion ett? Kyrkan ska ledas av politikerna. Även om de inte tror på kyrkans budskap och sällan sätter sin fot där. Är det så han menar?

Konklusion två? Kyrkan ska bry sig om de utsatta! Så sant. Så otroligt sant. Och detta gör inte "alla andra" kyrkor. Och ett engagemanget för de utslagna ,som i Klara Kyrka, det kan bara ske om den styrs av de som inte är "kyrkligt mest aktiva". Är det så han menar?

I början, för mycket länge sedan, fanns dom som sa att de börjat följa "den Vägen". Jag hörde det från Paulus. De där Kristus-efterföljarna kallades för "kristna", eller rent av "Vägens folk". Det talades om "levande stenar", pånyttfödda människor och om ett "heligt tempel" byggt på en grund som inte kan ersättas - Jesus Kristus (1 Kor 3:11). Och det talades om att nå ut med berättelsen om att det finns frälsning genom Jesus.

Har vi nu lyckats göra "kyrkan" till en samhällsinstitution med fint medborgerligt engagemang som huvudmål? I så fall kan ju politikerna vara duktiga. Låt dem i så fall styra. Låt oss akta oss för dem som berättar om att mötet med Jesus Kristus gett dem nytt liv och som säger sig tro att kyrkans största uppgift idag kvarstår: Att nå ut med Jesusbudskapet i världen och att "leva" det budskapet överallt. Sådana människor är farliga...

Men, vänta nu. Finns det inte en poäng i det Stjernkvist säger? En omedveten poäng? Dold bland nedlåtande syn på "andra" samfund... Kan det faktiskt vara så att kyrkan alltför ofta blivit "en angelägenhet för de kyrkligt mest aktiva". En klubb och mötesplats för de redan frälsta. En verksamhet där vi sysselsätter oss med sång och bön och predikan och "verksamhet"....

Kan det vara så att kyrkan egentligen faktiskt inte i grunden är till för "de kyrkligt mest aktiva". Kan det vara så att kyrkan är avsedd att vara till för världen? För de små. De utstötta. De små, och "stora", som längtar - men ännu inte hittat den Gud de anar finns... De "vanliga" som önskar de kunde hitta "Vägen". Kan det vara så?

Helt säker är jag inte på att det är detta Stjernkvist menar. Men lite sanning finns det kanske i det han säger? Eller är det mycket sanning - från en sida sett? Jag tror i alla fall inte jag ska utnyttja min glasögonförsäkring än.