tisdag 18 maj 2010

STÄLLER DU UPP MOT LUDOWIG? JAG VÅGAR INTE!

Vågar du tävla mot en 12-åring? Från en by i Kamerun utan elektricitet i huset där han bor. Där man får gå och hämta vatten i en uppdämd bäck varenda dag.

Vågar du? I så fall vet du inte vad du ger dig in på!

Ludowig gillar att spela fotboll. Det gör han med kompisarna bakom jordnuset. Men det är inte det saken gäller nu - utan Bibelkunskap! Säg en Bibelvers och fråga var den står. Fråga i vilket kapitel i Apostlagärningarna det står om det och det. Fråga var i Bibeln man hittar…

Jag lovar. Du får svar direkt! Nästan ögonblickligen. Triumferande.

- Vad ska du bli då du blir stor?
- Pastor.

Jag skulle inte alls bli förvånad om det blir så! Men i så fall hoppas jag att han kommer att kunna läsa och undervisa folket från en Bibeln skrivet på hans eget språk. Att han ska slippa läsa den på Engelska och sedan återberätta. Att människorna själva ska kunna sitta i sina hem och kyrkor och se att Gud talar så de förstår.

Och jag hoppas att många i den stora språkgruppen ska kunna läsa sitt eget språk. Att det ska finnas bokstäver. Och böcker. Många böcker. Bra böcker, där människor kan läras sig mycket som kan förbättra livsvillkoren och attityderna. Att det ska pågå läsklasser runt om i byarna. Att många vuxna som aldrig fick gå is kolan ändå ska ha fått en chans att som vuxna lära sig läsa. Att många unga ska ha lärt sig läsa och skriva sitt modersmål redan i skolan.

Jag hoppas det ska vara så. Kanske kan det gå på 10 år. Då skulle jag vilja komma tillbaka till Bafumen
och hälsa på hos pastor Ludowig. Hoppas han är en av de ledande då i ”läsrörelsen”!

fredag 14 maj 2010

Mobben gör sitt. Och skomakaren.

Det kunda ha slutat i tragedi i går morse. Mobben var upphetsad. Stenar ven. Knuffar och slag. Skjortan slets av mannen som kastats omkull i gruset.En tjuv hade haffats och nu höll folkhopen på att utkräva hämnd. En man kom med en stor sten att slänga på hans huvud.

Lite till och mannen hade varit död!Överdrivet? Inte alls. Det händer alltsom oftast. Tillåtet? Nej, förstås inte. Men hur kan en mobb bestraffas? Vem kan bevisa vem som slängde stenarna? Vem som sparkade?

Det var en enkel skomakare som räddade livet på mannen.Så sägs det. Han lagar skor nere vid vägen. Ett litet bord med några prylar är hans verkstad. Han lagade min sandal engång för ca 3 kronor. Bra lagning. Den håller än.

Igår räddade han livet på en man. Närjag kom ner till vägen var man redan på väg till det lilla sjukhuset med mannen. Blodig, jordig, utan skjorta,stapplande stöd av två personer. Och med hopen av sorlande människor runt omkring.

Jag har sagt jag ska berätta positiva nyheter på den här bloggen.Mannen överlevde. Det var positivt. Skomakaren, den enkle hantverkaren räddade livet på tjuven. Vet inte hur han gjorde. Men det sägs att det var han som gjorde det.Det var positivt.

Vi har bett för tjuven ikväll. Varför försökte han stjäla? Vad för slags liv har lett honom till detta? Vad för slags liv ska han få. Vi vet inte. Därför har vi bett för honom.

torsdag 13 maj 2010

KONSTEN ATT ANTA EN UTMANING!

Den unge mannen tittade på mig med stora frågande ögon. Tyst och eftertänksamt begrundade han min fråga.
Lena och jag mötte honom i en gränd under en kvällspromenad.
- Kan du komma upp till vårt hus och laga vår bil? Den är trasig och behöver ses över.
Så hade jag frågat. Tänk vilken tur att vi skulle möta bilreparatören som brukat laga vår här i gränden. Bäst att ta chansen.

- Jaha. När då? Ska jag komma klockan 6 i morgon bitti då? kom det dröjande
svaret.
- Lite senare är nog bra.

Vi gick vidare. Lustigt. Han verkade inte lika alert som brukar vara...
En underlig känsla dröjde kvar då vi skilts åt. Något slags miss var det nog som inträffat...Eller? Men jag visste inte vad?

Nästa morgon kom ingen mekaniker. Konstigt han brukar vara snabb att komma på sin motorcykel.

Dagarna går. Så plötsligt står jag öga mot öga med killen igen! Snickaren! Han som jag anlitat flera gånger för annat jobb! Jag hade testat alla alternativ tyckte jag.Frågat mig själv: "Var har jag sett det ansiktet tidigare?" Nu visste jag.

Jag är inte så bra på ansikten. Ibland kan det bli pinsamt.
Men det blev också en lektion i afrikansk kultur. Att säga nej till att reparera bilen vore inte så artigt. Inte om man blev ombedd. Även om man är snickare och inte vet något om bilar. Bättre då att ställa upp - och sedan inte dyka upp.

Jag förklarade mitt misstag för honom. Han förstod. Inga problem.

FACIT TILL GISSNINGSTÄVLINGEN!

1. Majskolvar hänger itaket
2. Gräs till ett nytt tak
3. Palmolja
4. Sockerrör
5. Ved

Lätt? Bra. Du kan Afrika!