torsdag 14 april 2011

ÄR MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER NÅGOT ATT SYSSLA MED??

Nu ska jag låta E. berätta. Jag översätter hennes historia så bra jag kan. E. är en av alfabetiseringslärarna ute i en Kamerunsk by. Vi pratar inte om någon storstad. Inte om en välutbildad kvinna. Inte om en rik person. Jag känner E. genom mina besök i byn. Hon är glad och timid.

Bakgrund: Vi jobbar med att starta upp ett alfabetiseringsprojekt där mycket handlar om att diskutera mänskliga rättigheter som en väg att förbättra livet för enkla människor i byarna. Mänskliga rättigheter? Är det något att syssla med? Well, det handlar om saker som är självklara för de flesta som läser det här....

Hur som helst. Här kommer E:s historia efter att hon deltagit i en veckokurs för de lärare som ska undervisa utifrån materialet vi tagit fram:
"Mitt namn är E. Jag är alfabetiseringslärare....Innan jag kom till den här kursen, var det en man som var skyldig mig en del pengar. Han lånade de pengarna (46 000 CFA, ca 690 kr) från mig för mer än ett år sedan och lovade att betala tillbaka dem efter 4 månader. Men den tiden passerades och jag har kämpat för att få tillbaka vad han var skyldig mig, men det har inte lyckats. Jag hade t.o.m. beslutat mig för att det var lika bra att lämna de där pengarna.

När jag deltog i undervisningen om mänskliga rättigheter de första två dagarna, så kom jag ihåg att den här summan faktiskt rätteligen tillhörde mig. Efter lektionerna den andra dagen gick jag raka vägen till mannen och sa åt honom att återbetala summan, annars skulle jag vidta rättsliga åtgärder mot honom. Mannen trodde att jag skojade. Trodde det skulle vara som tidigare. Men han var också tagen av att jag denna gång talade med stort självförtroende!

Han vägrade i alla fall att betala tillbaka, så jag gick till de rättsliga myndigheterna  och rapporterade honom. Han kallades in av dem. Han blev väldigt rädd och kom genast och betalade vad han var skyldig och vädjade till mig att dra tillbaka min anmälan. Och det gjorde jag.

Jag är väldigt glad för detta "Functional literacy program". Jag kommer att uppmuntra alla kvinnor in byn och andra människor att anmäla sig till klasserna! JAG VET ATT AV DET JAG LÄRT UNDER DENNA VECKA ATT MITT LIV ALDRIG KOMMER ATT BLI DET SAMMA SOM DET VARIT."

Så berättar E. Men ska man inte vara snäll och efterskänka sina skulder? Ska man "bråka"?
Då ska vi veta att det här handlar om hur relativt rika personer utnyttjar godtrogenhet och undergivenhet hos människor som inget vet om normala lagar o förordningar. Mannen i berättelsen hade pengarna till hands - men varför skulle han betala tillbaka till en enkel kvinna, om han slapp? Och det handlar om en kvinna för vilken varje franc är viktig för försörja familjen. Kvinnorna är en utsatt "grupp" här...på många sätt.