"JAG HADE INTE ENS EN TVÅL!"

Vi var i Bafut igår. På gudstjänst i en liten huskyrka. Det är roligt med de små församlingarna. De behöver uppmuntran. Roland predikade och Lena och Timothy sjöng. Församlingen sjöng lovsånger till dubbeltrumma.

Gudstjänsten börjar alltid med att ge chans för de som har ett "vittnesbörd" om vad Gud gjort för dem sedan sist. I går var det sju stycken som ville berätta....

"Jag hade inte ens en tvål att tvätta kläderna med!" Kvinnan som berättar är fattig -men sprudlande glad. "Jag bad till Gud om hjälp. Då kom en kvinna och bara gav mig 4 tvålar!" Församlingen skrattade av glädje. Men kvinnan fortsatte: "Sedan kom en annan och gav mig ytterligare en tvål! Efter en stund kom en till och gav mig 2 tvålar!" Jubel av tacksamhet.

En skoltjej berättade om en tumör i magen, som man bett för. Röntgenplåten visade sedan att den försvunnit helt och hållet. En annan ung tjej kunde inte hålla sig för skratt då hon berättade sin historia. "Det är bara en småsak jag har,...men ändå. Jag spelade fotboll. Så la de en straff. En hård boll. Och jag tog den! Fattar inte hur. Ingen fattade!" Ingen ha förväntat sig att hon överhuvudtaget skulle kunna ta någon boll. Så kommentaren från en annan av spelarna måste ha kommit fullkomligt spontant:"Det måste ha varit en ängel som tog bollen åt henne!"
Att ta allt som en gåva ur Guds hand. Vad är stort och vad är smått? Vad är värt att tacka Gud för....?

DÄR BORTA BOR JAG!

"Där borta ligger mitt hus! Bakom eukalyptusträden vid foten av berget!"

Hon gick på vägen i uppförslut med en bebis på ryggen. Vi tog upp henne i bilen, eftersom vi såg hon var en av deltagarna i kursen för alfabetiseringslärarna. Varje dag har hon kommit. För att lära sig hur man lär andra att läsa. I morse kom hon för sent till kursen. Varför måste alltid folk komma försent?

Nu tog vi upp henne i bilen. Henne och bebisen. "Oh, vilken tur jag har...!". "Bor du här borta?" frågade jag. När vi åkt långt, sa hon: "Ni kan släppa av mig där vid gräshuset, så tar jag en genväg hem!". Bakom majsplanteringar och buskar skymtade hennes hus. "Hur lång tid tar det för dig att gå till Awing och lektionerna?" Kunde alltid vara roligt att veta, tänkte jag. "Två timmar", sa hon. "Två timmar? Och två timmar tillbaka på kvällen?"

"Ja..", sa hon. "Ha nu en bra resa nu till Bamenda! Och tack att jag fick åka med." Så gick hon iväg genom majsen med bebisen på ryggen. På tisdag ska vi ses igen. Nere i byn. Två timmar bort.

VISST HAR NÅGOT GÅTT SNETT ...

Visst har något gått snett med den skapelse vi inbjudits att besöka. Jag såg det igår kväll. Ondskans ursprung, vem kan förklara den? Inte många frågar efter kärlekens, godhetens och den självutgivande omsorgens ursprung. Och ändå: Det onda inte är allt. Det är inte ursprunget – och inte målet.
Det finns en evighetslängtan nerlagd längst inne i varje (!) människa, har jag förstått. Potatisen i den mörka jordkällaren slingrar ut sina gulvita groddar mot ljuset i dörrspringan. När de tränger ut genom springan i ljuset, ändrar de färg, blir gröna, bredbladiga. Så är det, tänker jag, med människorna. Varifrån kommer denna längtan efter kontakt med det bortomvärldsliga – med det gudomliga? Med Gud. Varifrån? Han som gav oss livet lade ner denna kontaktlängtan och möjlighet längst därinne. Annars vore inte kontakt mellan Gud och människa möjlig. Så söker vi ständigt, sträcker oss mot ljuset. Genom halvdunkel och dimridåer. Mot ett ljus som finns där borta. Mot den Gud vi inte kan förstå, men som kom, och sa att han är världens ljus. Alla når inte fram till ljuset i dess fullhet. Vem gör det? Bara Ljuset självt vet vart det når. Och Ljuset längtar att penetrera varje liv som är i skymning eller mörker. Är det genom oss det ska ske? ”Inte kan en stad döljas som ligger på ett berg…?”. Så sa han ju en gång, han som kom att uppenbara Guds kärleks ljus…..

Det mest oerhörda är detta, att Gud själv kom att dela vår erfarenhet av livets kluvenhet! Han kom att dela vår kamp, att göra sig utsatt och sårbar på våra villkor. Det kan jag inte förstå. Det är orimligheters orimlighet. Detta är inte religion. Det måste vara Gud.

FRÅN OKU-BERGETS SKOGSRESERVAT!

TOTAL MOTORRENOVERING PÅ VÄGKANTEN!

Vissa bitar av "the ring road" på väg till OKU är asfalterade. Där i en uppförs-backe stod en stor lastbil med motorhaveri då jag passerade i onsdags. När jag åkte tillbaka tre dagar senare var motorn isärplockad i sina beståndsdelar. Cylinderkolvarna uppradade på asfalten. Killar under bilen. Andra som vaktar bilen dygnet runt. Halva dagen vräker det ner regn. Oftast i alla fall. Men arbetet pågår. Jag vet att den där lastbilen kommer att köra vidare. Imorgon, eller i övermorgon - eller om en vecka. Men den kommer att köra vidare. Det är det som är så imponerande! Totalrenovering på vägkanten...

Imponerande är också naturen! Bergsmassiv klädda med majs- och potatisodlingar övergår i tät, lummig lövskog på krönet.Genomtränglig bara på stigarna. Ett enormt fågelparadis. Många endemiska arter,dvs fåglar som enbart finns i denna begränsade del av Afrika.

Efter två dagars seminarier med språkteamet i Oku, stannade jag kvar till lördagen för att gå upp på Okumassivet med en utbildad fågelguide, Isaac. Han är duktig. Elva nya arter för min del!

Resan hem tog ca 5 timmar.Timme efter timme, mil efter mil, i en hastighet av mellan 10-30 km/timmen! Tvättbrädesvägar och lerhål. Men resan gick bra. Nu ska jag bara svetsa bilen igen! Men det får bli efter besöket i Awing den här veckan. Där ska jag vara med på en literacy kurs några dagar. Medan Lena fortsätter med ordanalysen i Bafumen.

KANSKE DE ÄR GALNA?

”Maybe they are mad?” frågade en Kamerunsk pastor när han fick se bilderna från gatu-barnsprojektet Amagara Masya (Nytt Liv) i Uganda. ”Varför skulle de annars bo så där?”
”Nej, de är inte galna. Det behöver bara kärlek!” försökte jag förklara. ”Det är intelligenta barn, många gånger. En Nobelpristagare för några få år sedan berättade på TV att han en tid varit Gatubarn i Italien.”
”Kanske de är besatta?” försökte samma person. Och jag sa att, nej, det är inte det vi ska titta efter. Om de är galna. Om de är besatta. Den analysen kan de vara utan. Det är kärlek de behöver! Det kunde ha varit ditt barn! Visst kunde det ha varit det?

”Det kunde det! Visst.” Jag såg att han, och de andra där i byn i Kamerun, berörda av bilderna och berättelsen. Barn ska inte ha det så där. Och ändå…i världen..

AMAGARA MASYA initierades av OUTLOOKKURSEN på Viebäcks Folkögskola i samarbete med Redeemed Church i Kampala. Nu kan man förmedla kärlek och Nytt Liv till de barnen genom Erikshjälpen. Jag hoppas en gång få möta någon av de där pojkarna med ett liv som blev annorlunda. Det var artikeln i Dagen av Anders Gustavsson om Madame Consolatas arbete för gatubarnen i Bujumbura, Burundi, som påminde mig om detta. Känner igen så mycket i barnens historia.

Det var inte illvilja eller brist på medkänsla bakom pastorns ord. Han visste bara inte. Hade inte sett. MEN VI HAR SETT. DET HAR VI VÄL?

LENA FICK EN NY VÄN IDAG!

IDAG KOM VI TILL FEL KYRKA!

Idag bestämde vi oss för att åka till en liten kyrka på en liten ort en bit utanför Bamenda.Det är oftast inspirerande att hälsa på ute på landet. De blir glada för besök där och kan behöva lite uppmuntran. I det här fallet har vi träffat pastorn/elektrikern några gånger tidigare. Han har inbjudit oss att komma till sin lilla församling, som samlas i ett stort rum i huset där han bor.(Det vet vi nu att de gör).

Så vi åkte till Bafut. Där låg kyrkan och vi gick in. Visste redan då att något inte stämde. Fel kyrka. Försent att leta reda på den andra. Så vi stannade.

Församlingen blev jätteglad. Predikanten avstod sin predikan och annonserade med entusiasm, att nu hade de blivit välsignade med besök ända från Sverige. Och att nu skulle jag predika. Jag var halv beredd. Men inte helt. Men Gud var helt beredd!
Ämnet för predikan: Håll dina ögon på Jesus på löparbanan. (Hebr 12:1-3)

Kan man göra så? Byta predikant så där bara ? Ja, om man får gäster. "Det är inte bra att äta coco-jam varenda dag! Får man chansen till omväxling bör man ta den". Så sa den ansvarige för programmet efteråt. "Gud visste nog att ni skulle hit!"
Efteråt sökte vi upp den andra kyrkan också! Dit åker vi igen en annan söndag.

DET LIKNAR FLODEN JORDAN

Vi åkte till den andra kyrkan efteråt och hälsade på. Församlingen kom just från ån där tre personer döpts i dag. Tre personer som bestämt sig för att följa Jesus Kristus...
"Kom med så ska vi visa er dopplatsen!" sa pastorn. Det var nog bara 500 meter dit, så vi gick.
"Det liknar floden Jordan!" sa jag, fast jag aldrig varit där. Men man kan ju föreställa sig. Ån var smutsbrun.... Men de tre hade börjat ett helt nytt liv. De hade fått del av "det levande vattnet".

DÅ SKYMTADE DET FRAM...

Det var mycket och många som trängde på. Från alla håll. Det gällde att se upp. Vad som helst kunde hända. Då - mitt i virrvarret av signaler, buller, oljud och trängsel - skymtade det fram för ett ögonblick! Några sekunder bara, och sedan var det borta! "In God we trust!" Ja, vad annat kan vi göra! "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord!" (Joh 6:68)

SELLERI I REGN

Bibelöversättning – kan det förändra världen?

Bibelöversättning – kan det förändra världen? Bibeln i sig, bär ett budskap som kan förvandla människors livsvillkor – om det tas på allvar. Samtidigt är det imponerande att se allt annat som ingår i översättningsprojekten. Stora välorganiserade "literacy projects" ledda av välutbildade och hängivna människor pågår i massor av språkgrupper. Det är lätt att inse att läskunnighet ("literacy") är en grundförutsättning för att översättning av någon litteratur överhuvud taget ska vara meningsfull! Den här Dagen-artikeln av Jacob Zetterman lyfter fram detta bra!

Som nämns i en annan artikel i den här bloggen, så väntar en stor del av världens vuxna befolkning på möjligheten att få lära sig läsa och skriva. Även sådana som är läskunniga på engelska eller franska, saknar möjlighet att läsa på sitt eget modersmål, eftersom det inte ens finns nedskrivet. Det som för många av oss är en självklarhet saknar dessa människor.

Även de som inte är det minsta intresserade av Bibeln skulle bli imponerade av att se den enorma och långsiktiga satsningen på alfabetisering som pågår omkring översättningsarbetet. Att kunna läsa innebär inte bara att kunna stava sig igenom en text. "Literacy" är mycket mer. det handlar om att få makt över sin egen livssituation. "Empowerment" är ordet. Det är en viktig förutsättning för bestående utveckling.

TÄNKER DU BOSÄTTA DIG I AFRIKA?

Det är inte alls något dumt beslut, i så fall. Men några råd vill jag ge dig i alla fall:
Se till att du bryter alla ekonomiska band med Sverige först – dvs. förvissa dig om att du inte har några avtal med någon instans därhemma:
- Har du något mobiltelefonavtal med ett telefonbolag? Dra dig ur det innan du lämnar landet!
- Ska du ställa av eller på ett släp i Sverige - räkna med att det blir en invecklad historia.
- Ska du anmäla en adressändring - å hu!
- Ska du hyra ut ditt hus? - Alla räkningar kommer att skickas till dig även om du anmält annat.
- Ska du säga upp en försäkring på IF? Tro inte att det går via internet.

För att sammanfatta: Allt, där du måste uppge en adress är dömt att bli komplicerat.
Brev är uteslutet - det kan ta hur lång tid som helst - om det överhuvudtaget kommer fram.
Återstår alltså internet. Dock: Att uppge sin adress via internet stupar på att systemet vägrar godta varje adress i Sverige, ty "Du är inte skriven på den". Nå, man kan väl ändå skriva sin utländska adress? Nej, tyvärr, formatet passsar inte!
Fax då? Det visar sig vara komplicerat att hitta ett ställe att faxa från även om stan man bor i är stor.Du bör komma in personligen och signera! Jovisst, det kan man ju. Det kostar bara 9 000 kronor ToR.

"Kontakta oss", står det inbjudande på IF:s hemsida. Tack så mycket! Jättevänligt! Men formuläret kräver en svensk adress! Något annat sätt att komma i kontakt med företaget från utlandet finns inte - om du inte vill sitta i telefonkö från din mobil. Då blir det lika dyrt som att behålla försäkringen.Så vi har kvar den onödiga försäkringen. Moment 22.

Svenska myndigheter och företag borde låta sina anställda göra ett besök utomlands någon gång. Bara för att få pröva på, menar jag. Inte "fortbildning" på Mallorca eller Creta. Nej, i det inre av Afrika.

Dock ska erkännas: Det finns undantag! Då vi skulle ställa av släpet, meddelande en tjänsteman slutligen: "Vi får tillämpa en regel som talar om 'Speciella omständigheter'!" Vad kreativt! Jag blev så glad och kände mig så uppfriskad!

Till slut: Se till att du har en hjälpsam bror i hemlandet, som kan rycka ut när det behövs...

JORDSKRED!

De sista dagarna har två olyckor drabbat Bamenda. Vägen som leder ner mot Bamenda från Yaoundéhållet är brant. Mycket brant.Då regnen anfaller den sluttningen, forsar vattnet ner över bergssidan och rakt in i stan. Bamenda ligger som i en gryta. Det är fin utsikt däruppfrån över hela stan. Men nu regnar det. Varje dag. Så häromdagen hände det: Vattnet rev med sig ett stort parti jord som störtade rakt över vägen. Även hus drabbades. Flera människor omkom, sägs det.

Någon dag senare revs en bro bort av överströmmande vatten. Det är på stora vägen från Yaoundé och Douala. Så nu får vi se hur länge bensinen räcker i stan. tankbilarna kommer ju inte fram. Själv tankade jag igår.För säkerhets skull.