AR BYGGKLOTSAR ANDLIGA?

”Så som det står skrivet…”. Vi känner igen formuleringen från evangelierna. Jesus själv hänvisar ofta till ”Skrifterna” i sin undervisning. ”Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå Skrifterna”, säger Lukas om lärjungarna efter uppståndelsen. Det har sedan alltid varit ett kraftfullt argument genom historien, för dem som räknar med Bibeln som någon slags ledstjärna i livet och vägvisare till mening med tillvaron.

Utgångspunkten är givetvis att det finns något skrivet som någon kan läsa. Och att folk kan läsa. Och att det som läses kan förstås och tolkas. Och att förståelsen fördjupas med utökad kunskap om varje Bibelboks karaktär och syfte. Och att detta är en fantastisk berikande utmaning i sig…
Enkelt och självklart kan man tycka! Läs och forska i Bibeln och hela floran av kringlitteratur! Visst.

Men vänta nu…! Detta är självklart bara för dig och mig som kan läsa det här! Det är mindre självklart för de 350 miljoner människorna i de ca 2200 språken som saknar Bibeln i skrift. Och det är mindre självklart för de oändligt många fler människorna i en mängd andra språk, som trots att Bibeln och andra böcker finns översatta, inte är läskunniga!

Det finns en utmaning här! Organisationen Wycliffe har som mål att alla språk som behöver Bibeln ska få det före 2025! Se själv i Dagenartikeln den 15 juli. Det låter fantastiskt. Det är bra med mål! Tänk att kunna säga: ”Vad underbart! Nu har även den språkgruppen fått sitt nya Testamente! Invigningen skedde under pompa och ståt förra torsdagen! Nu kan vi gå vidare till nästa språkgrupp…!”

Eller… vänta nu! Kan vi det? Gå vidare alltså? Så där utan vidare..? Vad händer om folk inte kan läsa det som översatts? Vad händer om man missar att göra människor läskunniga? Så att böckerna bara blir liggande i kartonger? Om man bara är glad över översättningsstatistiken? Vad har man då vunnit?

Är det en ”andligare” uppgift att översätta Bibeln än att lära folk läsa? För mig är svaret självklart. Översättningen kan förvisso vara mer inspirerande för den som jobbar med det. Men ett pussel kräver alla bitar. Den vackra bordskivan kräver benen också.

VAR FINNS DE FÖRSAMLINGAR OCH ENSKILDA KRISTNA SOM VÅGAR UTVIDGA ANDLIGHETS -BEGREPPET TILL ATT OCKSÅ INNEFATTA ATT LÄRA MÄNNISKOR ATT LÄSA? ATT LÄRA MÄNNISKOR ATT FÖRBÄTTRA SINA LEVNADSVILLKOR? ATT FÖRBÄTTRA SIN HÄLSA? ATT KUNNA VÄRJA SIG MOT MASSIVA ORÄTTVISOR OCH FÖRTRYCK I SAMHÄLLET MAN LEVER I?
VAR FINNS DE FÖRSAMLINGAR SOM ÄR BEREDDA ATT SÄGA: ”HÄR ÄR VI. LÅT OSS VARA MED OCH STÖDJA ETT PROGRAM FÖR ALFABETISERING (LÄSUNDERVIS- NING) I ETT AV DE SPRÅK SOM BEHÖVER DET!”

”OM DIN GUD ÄR SÅ STOR – VARFÖR KAN HAN DÅ INTE TALA VÅRT SPRÅK?” sa en gång en man i Sydamerika till Cameron Townsend. Det blev en väckarklocka. Och starten för Wycliffe och SIL.

Gud kan nog tala. Frågan är om människorna kan läsa hans Ord?