Nu blev det bestämt att vi skulle åka dit ändå. En hel del förberedelse i form av ett Powerpoint program och annat hade krävts. I Ako finns inte el, men en ny bensindriven generator skulle det finnas hade man försäkrat mig. Teamet såg fram mot besöket och skulle samlas trots att det var i påskveckan.
Resan börjar. Vi övernattar i Bafumen – ”Lenas by”. På morgonen blir jag bedrövligt medveten om mitt stora misstag: Jag har glömt projektorn hemma! Kamp. Fiasko. Kan jag lösa det utan materialet jag förberett? Till slut ger jag mig iväg till en annan plats och lyckas få tag på kartongskivor och märkpennor. Kanske jag kan rita något? Att åka tillbaka till Bamenda skulle förskjuta hela resprogrammet och vi skulle komma för sent till gästhuset i Bum.
Så åker vi. Efter en natt i Kimbi (se annat inlägg) kommer vi till den lilla staden Nkambe. Därifrån går en usel ”väg” upp till Ako alldeles vid gränsen till Nigeria.
Vi ska just åka från Nkambe då en tanke slår mig: Tänk om det finns någon här i ”stan” som har en projektor att hyra ut? ”Testa i baptistkyrkan! De har visat film någon gång” tipsar man mig i en affär. Tyvärr, pastorn är borta… Åter till affären. ”Testa med Fackelbärarna!” Vi gör så.
Så kommer det sig att jag nästa morgon packar upp en splitter ny projektor – helt oanvänd – ur dess kartong. Kopplar den till laptopen och har mina lektioner. De 13 deltagarna i teamet som samlats den här skärtorsdagen är mycket intresserade.
”Jag förstår nu att det hade varit svårt för dig att ha de där lektionerna utan projektorn!” säger Barbro.
När timmarna gått hackar generatorn till och dör. Ytterligare bensin kan bara köpas i Nkambe. Två timmars resa bort. Men det gör inget. Jag har inget mer att tillägga. Kursen är över. Bensinen räckte exakt tills allt var klart!
ÄR DET INTE SÅ ETT BÖNESVAR SER UT?I all sin enkelhet. Och härlighet.
Jo verkligen! /Elsa
SvaraRadera