Alla broar verkar inte lika bärkraftiga. En del är märkta av vädrets krafter. Då dalen är full av forsande vatten bryts broarna sönder. Sedan blir de hängande över den torra ravinen då allt är över.
Man undrar ibland om det ska bära. Tvekar. Om det finns en väg framåt. Men oftast går det. Man ser det efteråt : Det gick. Varför ska man alltid ha asfalterade sträckor? Dammfritt. Lagom av allt. Fri passage.
Blir inte det tråkigt i längden och monotont?
Även i Kamerun finns det asfalterade vägbitar. Och så de här broarna.
Det är som i livet....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar