Vi kör uppför den gropiga vägen nära Oku för att hämta en person. En vän från Oku är med mig i bilen. Då sitter de där vid vägkanten. Småpojkarna som krossar sten. En tung hammare i handen och den ena stenbumlingen efter den andra. De dunkar och dunkar. Flisorna far och rafsas ihop i en hög. Hårt arbete.
-”Varför sitter så små pojkar och hackar sten?”
”De vill tjäna lite pengar.”
”Så det är ingen som tvingar dem?”
”Nej, de gör det frivilligt. För att få lite egna pengar! De gör det när de kommer från farmen.”
”Från farmen?”
”Ja, på förmiddagarna är de med sina mammor ute och jobbar i jorden. Det är ju ingen skola just nu.”
”Hur mycket tjänar de på att krossa sten till grus? Vad får de för en hink?
”För en full 20-liters hink får de 150 francs!”
”150 francs. 2kronor och 25 öre! Till vem säljer de gruset?
”Det finns uppköpare som kommer och köper. De säljer sedan till sådan som ska bygga något.”
”Kan ingen hjälpa dem så de kan sälja direkt till dessa, så de kan få bättre betalt?”
”Nej, det går inte…”
”Nej, det går förstås inte… Hur skulle det gå till?...”
………….
Dagen efter åker jag vägen från Oku mot Bamenda. En small ringlande jordväg inkarvad i bergsluttningen. En otroligt vacker utsikt. Lite bråttom, för regnet kan komma snart.
Då ser jag dem där på vägen. Jag har sett dem förut i andra delar av Afrika. Småpojkaran med hemmagjord träcykel. Jag stannar och går ur bilen.
”Fin cykel! Har du gjort den själv?”
” Ja visst!” Stolthet i det leende ansiktet.
”Kan du visa mig hur du kan åka?”
Pojken sätter sig på cykeln och den rullar full fart nerför den sluttande vägen. Sedan släpar han den uppför backen igen.
”Får jag ta ett kort?”
”Ja!” Ansiktet ler.
”Tack! Nu måste jag åka vidare.” säger jag och öppnar bildörren.
”Jag såg dig igår när du åkte förbi!” säger pojken.
”Ja, det är riktigt. Jag åkte här igår. Hej då!”
I bilen kommer jag ihåg. Jag såg också småpojkar med en träcykel igår då jag passerade! Det måste ha varit de! Jag hade nästan glömt…. De hade registrerat. En röd Suzuki med en ”white man”.
Samtal på en vägkant. Om barn. Om arbete. Och lek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar