”Här nere ligger Lake Kook”, sa Benjamin. Men allt vi såg var kompakt dimma. Ett vitt kompakt golv nere i dalen. En halvtimme senare var vi på tillbakaväg. Då hade dimman lättat.
”Och ändå”, sa vi till varandra, ”är det samma sjö, samma vatten,
samma stränder!" Ingenting har egentligen ändrats.
Det var bara vi som inte såg klart förut. Precis som i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar