”Maybe they are mad?” frågade en Kamerunsk pastor när han fick se bilderna från gatu-barnsprojektet Amagara Masya (Nytt Liv) i Uganda. ”Varför skulle de annars bo så där?”
”Nej, de är inte galna. Det behöver bara kärlek!” försökte jag förklara. ”Det är intelligenta barn, många gånger. En Nobelpristagare för några få år sedan berättade på TV att han en tid varit Gatubarn i Italien.”
”Kanske de är besatta?” försökte samma person. Och jag sa att, nej, det är inte det vi ska titta efter. Om de är galna. Om de är besatta. Den analysen kan de vara utan. Det är kärlek de behöver! Det kunde ha varit ditt barn! Visst kunde det ha varit det?
”Det kunde det! Visst.” Jag såg att han, och de andra där i byn i Kamerun, berörda av bilderna och berättelsen. Barn ska inte ha det så där. Och ändå…i världen..
AMAGARA MASYA initierades av OUTLOOKKURSEN på Viebäcks Folkögskola i samarbete med Redeemed Church i Kampala. Nu kan man förmedla kärlek och Nytt Liv till de barnen genom Erikshjälpen. Jag hoppas en gång få möta någon av de där pojkarna med ett liv som blev annorlunda. Det var artikeln i Dagen av Anders Gustavsson om Madame Consolatas arbete för gatubarnen i Bujumbura, Burundi, som påminde mig om detta. Känner igen så mycket i barnens historia.
Det var inte illvilja eller brist på medkänsla bakom pastorns ord. Han visste bara inte. Hade inte sett. MEN VI HAR SETT. DET HAR VI VÄL?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar