Vi var i Bafut igår. På gudstjänst i en liten huskyrka. Det är roligt med de små församlingarna. De behöver uppmuntran. Roland predikade och Lena och Timothy sjöng. Församlingen sjöng lovsånger till dubbeltrumma.
Gudstjänsten börjar alltid med att ge chans för de som har ett "vittnesbörd" om vad Gud gjort för dem sedan sist. I går var det sju stycken som ville berätta....
"Jag hade inte ens en tvål att tvätta kläderna med!" Kvinnan som berättar är fattig -men sprudlande glad. "Jag bad till Gud om hjälp. Då kom en kvinna och bara gav mig 4 tvålar!" Församlingen skrattade av glädje. Men kvinnan fortsatte: "Sedan kom en annan och gav mig ytterligare en tvål! Efter en stund kom en till och gav mig 2 tvålar!" Jubel av tacksamhet.
En skoltjej berättade om en tumör i magen, som man bett för. Röntgenplåten visade sedan att den försvunnit helt och hållet. En annan ung tjej kunde inte hålla sig för skratt då hon berättade sin historia. "Det är bara en småsak jag har,...men ändå. Jag spelade fotboll. Så la de en straff. En hård boll. Och jag tog den! Fattar inte hur. Ingen fattade!" Ingen ha förväntat sig att hon överhuvudtaget skulle kunna ta någon boll. Så kommentaren från en annan av spelarna måste ha kommit fullkomligt spontant:"Det måste ha varit en ängel som tog bollen åt henne!"
Att ta allt som en gåva ur Guds hand. Vad är stort och vad är smått? Vad är värt att tacka Gud för....?
Gudstjänsten börjar alltid med att ge chans för de som har ett "vittnesbörd" om vad Gud gjort för dem sedan sist. I går var det sju stycken som ville berätta....
"Jag hade inte ens en tvål att tvätta kläderna med!" Kvinnan som berättar är fattig -men sprudlande glad. "Jag bad till Gud om hjälp. Då kom en kvinna och bara gav mig 4 tvålar!" Församlingen skrattade av glädje. Men kvinnan fortsatte: "Sedan kom en annan och gav mig ytterligare en tvål! Efter en stund kom en till och gav mig 2 tvålar!" Jubel av tacksamhet.
En skoltjej berättade om en tumör i magen, som man bett för. Röntgenplåten visade sedan att den försvunnit helt och hållet. En annan ung tjej kunde inte hålla sig för skratt då hon berättade sin historia. "Det är bara en småsak jag har,...men ändå. Jag spelade fotboll. Så la de en straff. En hård boll. Och jag tog den! Fattar inte hur. Ingen fattade!" Ingen ha förväntat sig att hon överhuvudtaget skulle kunna ta någon boll. Så kommentaren från en annan av spelarna måste ha kommit fullkomligt spontant:"Det måste ha varit en ängel som tog bollen åt henne!"
Att ta allt som en gåva ur Guds hand. Vad är stort och vad är smått? Vad är värt att tacka Gud för....?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar