När Lena är i Bafumen bor hon hos sin vän Kristina. Förra veckan följde hon med henne ut och jobbade på farmen. Det är hårt jobb att hacka i torr jord. ”Varför hackar ni nu? Det är ju så torrt. Inte kan ni plantera nu?”
”Vi måste vara beredda. Den 15:e mars när det första regnet kommer – då går vi ut och planterar direkt!” Arbetsamhet.
…….
”Du måste vila nu!” säger Kristina till Lena. ”Du får inte ta ut dig! Du är inte van vid sånt här arbete.” Omsorg.
Nästa dag tar hon med Lena för att samla ved istället i skogen. Lena samlar grenar och lägger dem på huvudet, som man ska.
”Du bär som ett barn!” utropar Kristina och skrattar. Så här bär man. Uppriktighet.
”Varför gick ni till skogen och inte till åkern den andra dagen?” frågade jag efteråt.
”Jag tänkte det är lite lättare för Lena än att hacka i jorden!” sa Kristina.
Arbetsamhet. Omsorg. Uppriktighet.
Och så lär sig Lena orden. Och meningarna: ”Jag måste vila nu”. ”Vad är det här?” ”Vi går dit upp”…
Hon åkte just igen dit ut till byn. Kommer tillbaka på torsdag.
Hej!
SvaraRaderaVad skönt att höra att ni kommit på plats i Kamerun och era byar igen!
Härligt att ni får vara med om en massa välsignade saker och att höra hur ni jobbar för Herrren!
Önskar er kraft och mod och Guds välsignelse och omsorg inför för det som kommer!
Maria