Jag har blivit påmind om Liberia de sista dagarna. Vi bodde där 1978-81. En dag fann jag mig själv stående med en grönbena i handen utanför vårt hus i Foya. En man hade kommit med fågeln, som han hittat död. Eller hade han kanske dödat den i sitt risfält. Kanske hade han gjort det med en slangbella?
Varför minns jag den där grönbenan? Därför att den hade en ring på sitt ben. Därför att jag tog den ringen den ringen och skickade den till adressen som angavs. Jag fick veta senare att den märkts på Helgoland utanför tyska kusten året innan.
Så hade den flugit till Liberia och omkommit i ett kärr – eller rent av fångats och dödats för att ätas. Jag förstod redan då att det finns risker! Att förlora sig i ett land som inte är mitt. Att komma ur kurs. Att dö bort från livet Gud gett. Att förlora friheten, glädjen, flygförmågan. Att fångas i sådant som dödar livet.
Man kan vara hemma fast man är borta. Har du tänkt på det? Och visst kan man väl vara borta, hemma. Och hemma,hemma. Och borta borta.
En fågel påminde mig om detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar